Skrivelser från Mörkret XXXV

Fredag, 13:23
Byter blåställ mot patronbälte och beger mig mot Kungsans T-bana för vidare färd mot Kista (Coffin). Tydligen spränger man i tunneln under och tågtrafikshelvetet är inställd i 30 minuter. Hail Satan!
Promenerar med fantastisk maka bland onödiga människor mot Centralstationen som är mig lika populär som valfritt IKEA-varuhus. Varför spränger man inte här istället?

Nåväl, vi åååååååååker pendeltååg till Helenelund/Enebyberg/Getebruksfors för att träffa Anna som ska ratta pulkan mot Oslo.
Vi anländer till Etterstadsletta vid 22-snåret. Jag tokdäckar en timme senare och vaknar först vid 09:31. När jag sover så infernaliskt många timmar vaknar jag ofta med en känsla av bakfyllors bakfyllor. Vilket lika ofta är orättvist.

Lördagen spenderas med att i vanlig ordning fixa och trixa i värdinnans lägenhet. Den här gången behövde vi dock bara fixa några taklampor och montera en rullgardin. Förra påsken byggde vi ett kök. Hell semester!

När bakfyllan (som inte var en bakfylla) hade släppt var det dags att knäcka en traditionsenlig burk Svensk Starköl, (Partysvensker - go home!) och SMS:a fram en förfest. Heine bjöd in oss till sin enkla boning, belägen 20 minuters bockfotspromenad från Rockefeller/John Dee. Harri kom dit och var inte lika märkligt otrevlig som sist. Märkligt, typ.

Efter några timmars skitsnack, drickande, mässande och lyssning till satanisk musik var det läge att halka ner till John Dee. Kvällen bjöd på fyra band. Eller, rättare sagt, tre band och ett Urgehal. Mellan banden presenterades hela Infernos line up och det var inte enormt många människor som höjde på ögonbrynen och pruttade i ren eufori. Vi tänker åka dit i alla fall. För att träffa M, för att Oslo är en trevlig stad, för att vi är ekonomiskt oberoende (hahaha) och för att Urgehal och Aura Noir spelar.

"Urgehal då? Hur var de?" frågar den finniga lilla CoF-rockaren.
De var hur djävla bra som helst. Igen! Fy fan, en hitparad i Satans tecken. Jag headbangade ihjäl nacken och drack en öl för mycket.

 

Efter två nätter sovandes på soffa, 666 mils åkande i bil och tokröj till Urgehal kände jag mig inte en dag yngre än 213 när jag vaknade imorse.
När man åker från Oslo till Eken passerar man det här stället, med skräckblandad förtjusning. Jag kan inte bestämma mig för om jag vill bo där eller inte.

Liksåsen, Kristinehamn

Tillägg: Jag glömde ju berätta om tallefjanten som undrade om jag ville slåss. Jag höll ut ungefär så länge man kan, innan man pissar ner sig själv och hela stället. Väl inne på muggen står jag och väntar på att pissrännan blir lagom ledig. En norrbagge,  som förmodligen känner att någon står och glor på honom, vänder sig mot mig och frågar om jag "vill ha slåsskamp, eller?!". Jag blir så förbluffad att jag nästan pissar på mig och svarar något i stil med "Nej, jag är mest brutalt pissnödig" varpå han han säger "OK" och lommar ut. Intressant? Ja.

NP: Urgehal - "Guds Fortapelse - Åpenbaring av Dommedag"