Ibland undrar jag varför folk inte rullar ut röda mattan när jag kommer och förgyller deras tillvaro genom komplicerade monteringar eller flytt av vansinnigt tunga saker. Bara så att ni vet.
Idag väggmonterade jag två bisarra plasma-TV:ar (fan, kan man skriva/säga så?). 57 och 52 tum låter väl inte speciellt läbbigt men när de ska sitta i en gipsvägg och fästena är måndagsexemplar från Uzbekipolen (typ) vill man ju helst skruva upp skiten fort som fan och dra därifrån innan pisset rasar ner. Nu var jag såklart omänskligt noggrann. Som alltid (snygg start på mening, va?) och skiten hängde kvar när jag stack därifrån sju timmar senare. Nej, det tog inte sju timmar att sätta upp TV-apparaterna. Jag hade lite annat att pyssla med därefter.
Angående bisarriteten (?) som nämndes ovan (där uppe) så var TV-apparaterna tjocka som fan, men ändå platta. Bisarrt.
Så, nu har vi nått arbetsveckan röv. Tvättmaskinerna är laddade, en öl är upphälld och Brutal Truth står för underhållningen.
Det var ett tag sedan jag var exakt såhär sugen på att vara hemma en fredag.
NP: Brutal Truth - H.O.P.E.
"Bisarriteten" var ett bra ord, som en blandning av "bisarr" och "raritet".
SvaraRadera