Hallåååååå? Tyyyyyst!!!
Ska det vara såhär? Exakt såhär? Skriver man i sär så här?
Den här lördagsmorgonen kan gå till historien den också. Alla djävla dagar gör ju det, liksom.
Den började med att jag tydligen pratade i sömnen/luften/etern/örat/hårbotten på fru Myrkheimr. Ja, såklart att det var viktiga saker som yttrades! Annars pratar man inte. Eller, folk borde förstå exakt så. I min värld pratar man när man har något att säga. Ajutte. Man lär ju inte prata annars. Vill man inget säga så är man ju lite som en tjej.
Ska jag sluta? Ja.
*Harkel, rossel, avgrundsvrål (tyyyyyssssst)*
Vi for (haha, det är väl för härligt?!) till Sugar Bar (djävla namn) igår för att bevittna Rise and Shine. De är så djävla bra. Man blir glad!
Mitt råd till alla som knarkar för att ha kul/leva/bota smärta/var idioter är att kolla Rise and Shine nästa gång de giggar. Flowerpowermetal på utvecklingsförstört hög nivå. Jag blir glad. Det borde räcka.
Men Sugar Bar (djävla namn) alltså. Trevligt hak om man bara vill hänga med dödspolers och sänka en malt. Men, är det inte tragiskt att detta ställe är ett av de ställen som håller fanan högst när det erbjuds klubbgig?
Fundera på den. Jag går och häller upp en kopp java.
Hörs om 37 minuter, typ.
NP: Cornelis Vreeswijk - Visa vid Nybroviken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Beröm mina genialiska tankegångar och förehavanden.