Jag har haft (Sony) Ericsson-telefoner (ja, mobila sådana) sedan tidernas begynnelse.
Jag har haft firmatelefon i ett gäng år och sällan fått klagomål. När ledningen så en dag klagade på min telefonräkning blev jag tvungen att slänga in en beställning på mäktig telefon och billigt abonnemang från Tele2. Jag satt på deras hemsida i fyra timmar för att klicka fram ett telefonnummer som innehöll "666". Okej, fru Myrkheimr fortsatte det infernaliska "nästaklickandet" efter två timmar eftersom hon är så djävla bäst i världen och jag var tvungen att öl... kolla fotboll.
Efter några dagar damp (!) paketavin ned i det Myrkheimerska brevinkastet och jag tog en kultig, frostbiten promenad ner till Ica Bomben för att hämta "telefonen".
En frän touchtelefon som man inte fattade mycket av.
Det gick visst att ringa, sms:a, fota, fista och surfa med den.
Att den andra fakturan gick på 666:- fick mig att fryntligt fnittra av vällust. Men ändå.
Telefonhelvetet, Den Satans Satio, måste vara den sämsta kameradjäveln man kan ringa med.
Aha, där sade jag det. Man kanske borde ha lagt pengarna på en telefon som man kan fotografera med...
Tur att Angst Skvadron finns.
NP: Angst Skvadron - The U.F.O. is leaving
Att titta efter nummer för att du ska öl... gå på fotboll, gör jag så gärna, eftersom du är värsta sötot!
SvaraRaderaÄsch, telefonsamtal är överskattade! Kan du bara skicka sms och surfa med den klarar du dig galant. Dagens samhälle är utformat så att man slipper prata med folk på riktigt. ;)
SvaraRadera