Apropå spårvagnar

Veckohelvete, en helvetes vecka, helvetesvecka. Helfete.
Ni vet; om man semikämpar sig genom livet, träcket eller Centralstationen. Har man ett halvete då? Det borde kanske stavas "halvvete", förstås? Vem är/var "Halv" då? Äsch.

Jaha. Som om inte denna sinnesstuvande hjärngympa vore nog har jag haft en kämpig vecka. Käckt uttryckt.
Jag har slitit som en halvveteshund. Men, skit i det. Veckan är ju inte slut.

Kneget har ägt rum en spottloska (ungefär exakt en Majorsgata) från kvarteret "Brunfisken" på Östermalm. Bara det borde ju få någon att rynka på moppemuschan.

Rocks. Där spelades det skivor igår. Fru Myrkheimr är ju en så våldsamt populär discjockey och på senare dagar har hon envisats med att ta med mig som sidekick.
Dum idé? Kanske.
Det är ju så djävla kul att kunna välja vilken musik man vill höra samtidigt som man dricker öl och älskar sin fru. Jag delade upp mina sessioner typ så här, litegrann. Döds här, brutaldödsgrind där och fjordrock överallt.

Natten avrundades med taxiresa runt halva världen och musik i lurar. Mina ärligt stulna Philipslurar började tjafsa. Dåligt ordval, kanske. De tjafsade inte speciellt mycket då de höll käften. Nu funkar de igen.

Dake gav mig nästan en spark i häcken. Den träffade högt upp på låret varpå halva benet somnade. Idag känns det som träningsvärk. Mystik.

Undrar om fru Myrkheimr har dragit på en ny panna kaffe?

Tjoho. Kom just på att jag ska hjälpa två goda vänner att flytta idag. Det var länge sedan man bar något... Die.

NP: Urgehal - Stesolid Self-destruction to Damnation (i hörlurar)