Det händer ibland. Minst en gång om dagen. I elva fall av tio ligger jobbet (och saker som kan härledas till jobbet) till grund för raseriutbrott, annars handlar det mest om dörrvakter, apor, folk som står i vägen och skrikande barn.
Idag har jag hittills bara blivit vred en gång. Det blev dock mer eller mindre kraftigt då jag varit tvungen att "knyta näven i fickan" (fy fan vilket fånigt uttryck) ett par gånger.
Planen är att lugna ner sig och invänta fru Myrkheimr som har lovat att steka pannkakor. Kvällen avrundas förmodligen i soffan. Halvt sovandes, halvt morrandes.
NP: Skendöd - Dess vidriga djup
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Beröm mina genialiska tankegångar och förehavanden.