Kärringar och att kliva upp innan tupphelvetet

Igår hade jag en intressant dag på jobbet. Att montera TV-apparater på väggar och tak är en ganska rolig syssla men inte när rabiata kärringdjävlar öppnar käften. Efter att ha saboterat morgonen för mången anställd kundservicetelefonist på ett hyfsat stort företag genom betongperforering medelst proppmaskin (kortare sagt: haft kul) kom nämnda kärringdjävel och säger "Jaha, du är klar nu? Då kan du plocka ned den igen!"
Jag svarar: "Nej, det tänker jag inte göra."
Hon kväker: "Den förstör min utsikt! Varför sitter den inte högre upp?!"
Jag tänker: "Har du sand i skötet? Hur vore det om du riktade ditt fula nylle mot datorskärmen och arbetar istället för att glo ut genom fönstret (som är bakom din rygg), din gris?!"
Jag brölar: "Den sitter så högt den kan. [...] Jag kan inte hjälpa att ni har köpt fel grejer."
Hon skiter ur sig: "Du tänker alltså inte ta ned den?
Min rygg svarar: "Nej. Adjö."

Nu får helveteskommendant Träskapa vackert sitta och göra det hon ska, det vill säga sitta på sitt arsle, titta på sin skärm och prata med kunder, under två veckors tid innan jag flyttar TV-djäveln två meter åt vänster.

Efter att ha väggmonterat två andra TV-apparater utan att få skäll var jag färdig. En liten råttapa till IT-supportkille ifrågasatte dock mitt tillvägagångssätt men blev mycket nöjd över resultatet. Nu kan han ju spela "The Sims", eller något annat tufft, på sin nya 42-tummare...

Sen gick jag till nästa företag där de flesta nog föddes under bronsåldern. Där frågade en (ganska trevlig) dam om jag var bra på att sortera papper och tvätta whiteboardtavlor. Jag svarade att jag säkert är en jätteduktig på det men inte tänker inte göra det. Någonsin.

Imorse blev jag hämtad kl 05:40. Kul.
Det känns inte som någon större förlust att man inte såg en sekund av Tre Kronors nederlag. Fan, grabbar!

Nej, nu ska jag tvätta. Det är riktigt djävla underhållande!

NP: Infernäl Mäjesty - Overlord