Skrivelser från Mörkret XLI

Nä, jag hade tamejfan inte försvunnit helt från planeten. Inte ens i närheten. Jag har mest flytit runt.

Idag har jag lyckats med konststycket att spy galla, vara overkligt trött och ha en grymt bra arbetsdag. Ja, ni ser. Det fasar fan inte rätt där. Men jag vet varför jag har haft det bra. Jag har gjort en god vän till min kollega. Det är ju grymt djävla smart gjort av mig.
Kunder kan säkert rynka på hitlermuschen när det numer kommer två långhåriga och skäggiga herrar in i deras lokaler. Men eftersom vi är så fläckfria i arbete och språk så ändrar vi i fördomsboken. Man är ju ett städat hjon.

Igår skulle jag visst gå och kolla på Nile, igen. Peppen infann sig blott en timme innan avfärd. Tur det.
Bibleblack bevittnades för första gången. Bra skit i jämförelse med finnpajsarna som körde innan. De hade en keyboardist på scen. Han hade finlands fulaste frisyr. Låtarna var ungefär tre veckor långa. Jag gick ut.

Nile gjorde det bra. Chris Lollis gör det bra. Karl är en kub. Dallas är arg. Kollias är sinnessjuk.

Med det sagt.

NP: Nile - Cast down the Heretic Den spelades inte igår...