Hell is here!
Ja, vi åkte till festivalen som var så förbannat lyckad två år tidigare.
Nio förväntansfulla rullar genom syndafloden mot Bad Berka och när ackrediteringen är i hamn och tälten ska slås upp på backstagecampingen upphör plötsligt spöregnet.
Men, det var lite försent. Festivalområdets forna gräsmatta hade förvandlats till decimeterdjup lera. Detta gjorde att jag inte orkade kolla på speciellt många hela gig utan oftast nöjde mig med två-tre-fyra låtar för att senare dra mig tillbaka till lugnet i backstagetältet. Det var verkligen en livräddare under denna festival.
Festivalen var musikmässigt en niopoängare. Vädret kan man inte göra ett skit åt och jag är glad att jag hade med mig passande kläder även om dessa efter tre dagar påminde om fältuniformen från nådens år 1998.
Det var ett äventyr i sig att se bilar försöka ta sig till och från campingområdet. Fyra av tio bilar fick bogseras genom leran medelst traktor.
Fantastisk festival, öl, musik och framför allt (förutom fru Myrkheimr, hon är ju alltid först) ett djävla bra gäng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Beröm mina genialiska tankegångar och förehavanden.